Hallå hallå igen :P Kan inte riktigt slita mig från att skriva. Eva Cassidys True colors har varit på repeat nu en miljard ggr i mina hörlurar. 
 
De känns som om ja haft ett ihoptrasslat jäkla garnnystan i flera veckor nu som verkligen inte vill bi uppnystad men nu är det nära. Vet inte riktigt vad jag ska skriva bara Att jag måste skriva för att få ur mig de. Känns som att allt i mitt huvud faller på plats men samtidigt verkligen inte :P haha Vet absolut inte hur jag ska förklara, men jag ska försöka , mest för mig egen skull. Känns precis som när man nästan kommit på ett ord som man verkligen vill få fram, de sitter liksom på tungspätsen och sen nån timme senare kommer det till en helt automatiskt!  Hoppas det är så nu med.



Asså fan de här ger ju inget :P Tänkte att om ja skriver lite så skulle orden skriva sig självt lite och garnet skulle vara uppnystat sen skulle jag få den största AHA-upplevelsen ever men icke. Så jag slutar här. Ni kan ju vänta er ett inlägg om en kvart eller så när jag får en ny snillerblixt! haha

Over and out