tänkte att jag skulle skriva några rader. Mitt och Roberts projekt går framåt, sakta med säkert. Är så mycke små saker som man inte tänker på som man behöver lära sig, men snart! Jag jobbar och står i väldigt mycke nu, förstår inte hur människor hinner med att laga mat, städa, diska, umgås med folk och jobba. 24 timmar per dygn räcker inte för mig känns de som. Men jag är så lyckligt lottad som har Anders här :) Min kära pojkvän! För det mesta är jag ganska slut i huvudet när jag kommer hem men han får mig alltid att le och må bra!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Ha det underbart!
Over and out