Igår vid 16.30 så satt jag och kollade på tv, Anders spelade fotboll så jag var ensam hemma. Helt plötsligt knackar det på dörren några gånger så jag går dit för att se vem det är. Vi har ett kikhål i dörren så jag ställer mig lite på tårna ( det är högt uppe) för att se vem det är, ser ingenting, helt svart.

så antingen håller den för hålet eller så är det väldigt mörkt. jag vågar iaf inte öppna, den forsätter knacka, Tjockis börjar jama och personen utanför dörren börjar rycka i handtaget. Guud mitt hjärta slår så fort bara jag tänker på det här.. usha. Iaf så står jag kvar, livrädd för vad det är där utanför. Efter vad som känns som en evighet försvinner personen och jag sätter snabbt på säkerhets kedjan på dörren och smyger in i vardagsrummet igen.

Efter en stund är den tillbaka och knackar igen, jag är jätte rädd för att den ska ha något verktyg med sig för att komma in, jag försöker få tag på Anders men han har mobilen på ljudlös så det resulterar i att jag smsar min bror som åker hit i ilfart tillsamans med Daniel. Under tiden dom åker hit pratar vi i telefonen och min bror säger åt mig att jag borde fixa ett slags vapen så jag tar fram den vassaste största kniven jag hittar. Så jag går alltså runt väldigt försiktigt och lyssnar om den ska komma tillbaka, jag har kniven i handen, telefonen i den andra där jag pratar med min bror och är riktigt jäkla rädd.

När dom kommer åker vi snabbt härifrån och senare när jag kommer hem så är Anders hemma och berättat att det inte var våran granne som varit där, då blir jag ännu räddare eftersom det bara var han som var hemma i våran del av huset. Han hade legat och sovit hela tiden.

Kanske låter lite töntigt men jag trodde helt ärligt att mitt hjärta skulle hoppa ut, det var riktigt läskigt.

Igår kväll kunde jag knappt somna, låg och lyssnade hela tiden ifall de skulle komma tillbaka. Fick krypa ner i Anders famn!

Ha det gött!
Over and out