det är kallt ute, helt sjukt kallt. Det vet jag eftersom jag vandrade hem med min lillasyster som var här och hälsade på. Jag får nån konstig hemsk känsla i magen när jag är ute och det är mörkt och helt folktomt, fast ser jag folk ute när det är mörkt och sena natten skrämmer dig mig också. Jag tänker vem är ute nu? Måste vara konstiga människor. Jag förstår ju att bara för att man är ute och går i svartanatten är man inte konstig, men jag är bara lite harig av mig.

 Känns som jag är liiite för nära att hamna i mina vanliga hjulsprår nu, måste tillbaka till den härliga varma känslan jag hade i kroppen för kanske fem dagar sen. Den trygga, varmt omfamnande känslan som går från topp till tå. Den självsäkra och trygga Ylva! Snart så. Vill träffa mina vänner också....

Nu ska jag pussa å krama min älskade Anders!!

Ha det underbart!
Over and out