Solen skiner ute och det är faktiskt varmt, iklädd en varm tjockjacka och dubbla byxor iaf, men allt är ju relativt. Har haft en lektion hittils idag, engelska där det var bokrecension på schemat.

Jag sitter med boken framför mig, precis som sju personer till gör. Jag känner hur hjärtat bultar på som om det i vilken sekund som helst bara skulle sprängas i bitar. Det gör det inte. Dom andra berättar om sina böcker och jag försöker att lyssna, kan ju vara intressant och nyttigt tänker jag. Men det går inte.. hör lite av vad dom andra säger men är så nervös och fokuserad på vad jag själv ska säga. Rabblar tyst för mig själv i huvudet att jag läst The Alchemist och vem som skrev den och vad boken handlade om.

Till sist blir det min tur, jag berättar titeln, vem som skrev den och lite vad det handlar om och att jag inte fattade någonting med boken nästan. Jag berättar att boken är tung att läsa, att personen i boken vill hitta sin Personal Legenend och att författaren skriver att allas öden är förskriva av en enda hand, Allah.
Just när författare skriver så, att allt är förutbestämt av Allah, börjar mitt intresse falna. Boken passar säkert andra människor men inte mig.

Jag kommer nästan inte ihåg vad jag sa under redovisningen, minns bara att jag stakade mig på endel ord och att läraren tyckte det var bra att jag tyckte dåligt om boken! Han sa att det gick bra för alla så jag var förmodligen grym :P

Man måste nog vara redo för den här boken och vara öppen. Den tilltalade inte mig speciellt mycket i bokens senare del men andra kanske ser den som intressant!

Jag har inte lektion förens vid 16 tiden. Nu sitter jag hos Robert, han sover och är lite krasslig.

Ha det underbart!
Over and out